Så äntligen skulle vi hämta Traktorn!
Matilda mötte upp vid Stavsjö, där vi lämnade Saaben och samåkte i en bil. Vi beslutade att det var ganska onödigt att fortsätta till Bauhaus i Norrköping med två bilar.
Det visade sig senare vara ett dumsnålt och även korkat beslut!
I mitt huvud såg jag framför mig att vi bara rullade upp Traktorn i hästtransporten, stängde luckan och åkte iväg. Lätt som en plätt!
När vi kom fram visade sig svårt att hitta paketet! "Det är så jävla stort så det GÅR inte att missa" sa den som tagit emot det dagen innan. "Stort, grått och står på två lastpallar." När det väl återfunnits, två meter upp på en lagerhylla förstod jag vad han menat: 185 x 125 cm. Och drygt en meter högt! Nåja, transporten är stor!
När Truck-Erik (eller Emil?) från VVS-avdelningen kört ut paketet till bilen och vi fällde ner luckan så kom kallduschen: det står en jävla STOLPE i mitten av transporten! Där gick inte pallarna in, inte ens enbart Traktorn, om vi skulle lasta ner den från pallarna.

"Då tar vi den i bilen i stället" sa både Matilda och jag. Truck-Erik tittade skeptiskt på sin kompanjon. Bägge antog troligen att Matilda och jag var smått förvirrade. Men "Opel transportbil lastar en Europapall mellan hjulhusen." Det hade vi minsann läst, men aldrig tidigare provat.

Sagt och gjort: vi kopplade loss släpet (som naturligtvis hamnade i vägen för en husbil(!) som skulle åka förbi. Vi tog ut hundburen och Sofias rulle samt monterade bort bakersta sätesraden. Allt hamnade i transporten.
Sedan fick Truck-Erik visa vad han gick för: med ett par centimeter till godo på var sida och även på höjden lyfte han in alltihopa i bakluckan. Då kom nästa svordom (den första kom när Stolpen upptäcktes!): eftersom baksätet lutar, så tog fronten på Traktorn i sätet ganska högt upp och pallen skunde inte skjutas in så långt som behövdes: dörrarna gick inte att stänga! Det skiljde ca 10 centimeter och hade vi nu inte fattat det korkade beslutet att lämna Saaben i Stavsjö, så hade vi kunnat sätta barnen i den och fällt även deras säte frammåt. För vi kom överens om att det ÄR olagligt att frakta barn i hästtransport.

Truck-Erik lyfte ut hela skiten igen (det var svårare än att få in den, så jag gissar att han hade tur första gången) och vi tänkte till igen.
Vi kom fram till att vi skulle lyfta ner Traktorn från pallarna och på så sätt få ner både höjd, längd och bredd. Matilda påpekade att hon föreslagit det från början, men jag är tveksam...
Problemet skulle bli att lyfta enbart Traktorn, utan hjälp av en truck, men "den väger ju bara 200 kilo och vi är 4 stycken" sa hon. "Det är väl inga problem?" Troligen enbart eftersom det var tjej som fällde kommentaren, så skulle det naturligtvis inte vara några problem.
Det gick faktisk utan problem och snart stod den parkerad i bagaget. Truck-Eriks kollega sade något om att "det här var det längsta vi hållit päå med en utleverans någonsin" men min kommentar att han väl får betalt för det höll jag för mig själv.

Det blev middag på Statoil i Stavsjö. Ännu en skräpmat-måltid denna sommar...

När vi kom hem vick vi fundera ett tag på bästa sättet att ta ut Traktorn. Bakom pannrummet hittade vi en lastpall av modell bredare (Madamme var inte jättenoga att köra bort skräpet från Gården. Det var inte hennes starka sida! Det tackade vi för nu!) och lutade den som ramp. Lite kort yckte jag. Lutningen var för brant! Men men, vad skulle vi göra? Matilda ville inte åka omkring med en Traktor i bagaget hur länge som helst!
Återigen visade sig att Matildas idé fungerade utan problem: litet lyft över pallkanten och så rullades den ner. Piece of cake!

Dagen efter var det jobbardag, så jag fick längta till gräsklippningen många timmar till. Men när jag kom hem bytte jag om, tog med mig instruktionsboken och verktygslådan och presenterade mig noggrannare för Traktorn. Han och jag kommer bli bästa vänner. Det måste vi, för vi kommer spendera många timmar tillsammans, även utrustad med plogblad på vintern.

Efter lite tricks att starta (det finns många säkerhetsaspekter tydligen och återigen kom Matilda med kommentaren att man nog inte starta motorn med klippaggregatet påslaget!) så körde jag iväg!

En rent ljuvlig känsla: gräset sprutade och luktade gott, vinden blåste i håret, sniglarna flydde. En nästan religiös upplevelse faktiskt! Jag hann nästan hela äppelträdgården innan det var dags att göra kväll. VI skulle ju även hinna med en myskväll. Ock det gjorde vi, men knappt: Matilda somnade som vanligt först.

Idag hälsade vi på Petsson och Findus på Julita. Matilda och Johanna gick även på slottsvisningen "för att få inspiration". Det lät olycksbådande...

Det blev en alldeles för sen lunch på vägen hem (på McDonalds, igen!) så jag tror att middagen fryser inne idag.

Jag märker att jag inte hinner skriva så ofta. Var köper man mera tid? Det är lite ont om bilder också, måste ta mig tid att föra över dem till datorn...

Ha det bra, så hörs vi senare någon dag!

Jo, en sak till: jag har märkt att man måste se sig för när man går innomhus. Katterna och kanske även hunden, har fästingar som sitter så länge att de släpper själva. Stora som potatisar och lite överallt hamnar de! Äckligt!! Jag spolar ner dem i toan och hoppas de dör!