Hmm, nu har det gått sådär lång tid igen. Men det har faktiskt inte hänt så mycket!

Jesper och Malin var här och parkerade husvagnen. Det skulle kunna bli en ny inkomstkälla: husvagn och båtparkering. Vi har plats för 9 till! Fast då ryker barnens lekplats, förståss...

Matilda fick en snabblektion med Majoren och drog sedan upp på ridbanan och harvade den.

Lite bullrigt och läskigt var det nog allt...

Men nu är det i alla fall inte bara jag som kan harva Paddexen!

Matilda läser ibland ur en bok, när vi ätit färdigt middagen.

Även Heimdall tycker det är mysigt.

Arbetet med grunden och golvet går vidare. Det tog lite tid att ta sig förbi trappan, men nu är det raka spåret.

Ja, katterna tycker jag har gjort en jättestor och fin kattlåda i hallen! Fast de tycker nog att sanden är i grövsta laget att krafsa i. Men singel fastnar inte så lätt mellan klorna när det blir blött.

Singlet fick jag ju tvätta så mödosamt med slang och presenning. Att jag tappade känseln i handen av det kalla vattnet var inte helt av ondo, när jag behöde plocka bort brännässelblad som trillat ner...

I måndags var det FN-dagen och Björkviksbarnen höll konsert.

Framme på scenen stod faktiskt hela skolan. Alla får plats utan problem.

Jag hade bara mobilkameran med mig och på det avståndet och dåliga ljuset blev inte bilden så bra. 

Det var allsång: Björkvikssången. Matilda och jag märke att vi inte hängde med där!

Man borde få en CD eller nåt (kanske karaoke?) från hembygdsföreningen när man flyttar in?

Geishas sår på benet har läkt bra. Hon verkar inte bry sig alls.

Winnie däremot, blir blockhalt så fort Sandra ställer lite krav på henne. Som att rida. Men i hagen rusar hon omkring utan problem! De kanske inte är så korkade när allt kommer omkring?

Nej nu jäklar!

Någon har tagit två av våra hästar!

Inte någon av de levande, utan de som satt på våra grindstolpar.

De gapar nu ödsligt tomma och nakna.

"Det här ska någon få fan för!", som Håkan (Sunes brorsa ni vet) brukar säga...

Blev så himla trött på att höra samma låtar om och om igen på radion!

Letade som en besatt efter någon radiokanal som spelade en låt jag aldrig hört: Rix FM, Bandit Rock, P3, P4, AHA! En ny låt med Nickelback, som jag inte hört tidigare!

Riktigt bra faktiskt! Det visade sig vara deras programpunkt "Morgonenes nya låt". Efter det nyheter, sport och mer gammal musik.

Till slut fastnade jag på P2, där jag fick lyssna på Händel och annat klassiskt hela vägen mellan Sille Krog och Södertälje. Enbart i desperation och ren trots mot mina vanor.

Ett citat poppade upp i huvudet:

"När jag kom till ett vägskäl, valde jag den väg jag inte kände och berikade mitt liv"

I helgen blev det inte mycket gjort. I alla fall inte i hallen/grunden/gropen.

Matilda åkte till Malmö på konferens med Svenska Handikappidrottsförbundet. Jag blev lämnad ensam med gården, barnen och hästarna. Och allt jobb jag har att göra...

Nåja, Sandra hjälpte till med mockning, insläpp och bandagebyte, så helt ensam behövde jag inte klara allt. Som tack skruvade jag upp en bänkbelysning i gästhuset, så de kan se lite bättre när de lagar mat.

Jag tog Linnea och Amanda till ridskolan på lördagen. Enligt listan på boxväggen så skulle både Linneas häst och Amandas häst gå lektionerna före och efter oss. Perfekt! Då skulle jag slippa både på- och avklädning av hästarna.

Eftersom jag glömt Linneas ridstövlar, så fick hon låna Amandas jodpurse. De var en aning trånga, men fick fungera bättre än foppa-tofflorna i 45 minuter.

Efter Linneas lektion så får vi en fikapaus på 45 minuter, innan det är Amandas tur. "Skönt att slippa sadla på någon häst" tänkte jag, när vi satt och fikade i bakluckan på Vivaron, i skydd från snålblåsten.

När vi senare gick ner till ridbanan upptäckte jag till min fasa att den ungjäkeln som skulle ha ridit Anna på lektionen innan var sjuk! Anna gick inte alls lektion och var inte det minsta sadlad eller förberedd! Inte ens vidtalad eller tillfrågad, såvitt jag vet. Vi fick lösa det genom att ta en annan kuse som annars skulle fått gå och vila.

Nåja, tänkte jag. Ingen skada skedd. Amanda red jätteduktigt på Julle också.

Oredan blev när nästa barn kom och letade efter Anna! Hon skulle ju ha gått lektionen innan! Julle, som nu var så trött att han nästan ålade fram, fick gå ytterligare en lektion. Gissa om han sov gott den natten!

Innan Matilda åkte så hade hon stängslat in alla infarter till gården. En massa rallybilar skulle swuscha förbi en liten bit bort och vi hade blivit förvarnade om att åskådarna parkerar precis var som helst! När jag åkte till ridskolan stod 4 bilar utmed vägen, vid vår tomtgräns. När jag kom tillbaka stod det 44!

Väl hemma igen så fick jag fixa lunch, ta bort koner, stolpar och elband och sedan till slut gräva ut 20 hinkar jord och lera.

På söndagen fick vi besök av Monica, Sivert, Fredrik och mamma. Vi hade pratat tidigare om att de kunde komma och hämta ett lass från gödselstacken och nu kom de med ett släp. Jag hade hoppats på ett lastbilssläp, men men... De får komma fler gånger istället.

De hade fika med sig. Johanna tryckte i sig det sista av frukosten lagom tills fikat dukades fram.

Sedan kom Paul och lämnade av en del saker som han inte behövde över vintern. Inte för att vi heller behöver dem, men i alla fall... Ett par flaskor svartvinbärssaft och sylt hade han också med sig.

Sedan hämtade jag Matilda vid tåget i Katrineholm, vi åt middag och gick och lade oss.

Missa inte den nya frågan till höger!

Nu är det länge sedan jag skrev något. Igen! Förlåt, förlåt...

Kusin-Amanda fyllde år, med kalas samma helg som Matilda var på Rockelstad och lärde sig lite om inkörning av unghäst. Sofia och jag var också inbjudna till en Scout-träff i Katrineholm och Amanda och Linnea skulle på ridskola. Amande hade också fått en kalasinbjudan från en i klassen. Allt på samma dag!

Vi fick hoppa över Scouterna och kompiskalaset.

Matilda och Sandra tog ut Geisha på ridbanan. De provade att hänga och belasta ryggen lite, men Geisha var så ko-lugn som ett arabsto nu kan vara. Nästa dag satte de på sadeln och Sandra fick sitta upp och rida ett varv. Det gick jättebra!

Ytterligare en dag senare så tog de ut kusen i skogen. Det gick INTE bra!

Känsliga läsare varnas för kommande bild...

Hon hittade ett hål mellan två stenar, vilket hon ville se om hoven passade i!

Det gick bra att komma ner, men inte upp. Huden på hennes delikata och känsliga höger underben skars upp och fick sys.

Fastän hon fått dubbel dos lugnande, så var hon en besvärlig patient! Stygnen fick sättas snabbt och stort.

Nu får vi byta förband varje dag och hon har fått antibiotika och smärtstillande i en vecka.

Inget mer springa i hagen eller tävla med Winnie runt dungen ännu på ett tag!

Men lindorna är i alla fall rosa och fina.

Nu i helgen fick vi en del besök: på lördagen kom Ann-Marie och Bernt och fällde det päronträd som redan fällt en stor gren. Ebba och Ellen var också med. Och lekte med barnen alltså, inte fällde trädet.

Det jobbades så flitigt att jag ju inte kunde  vara sämre! Jag grävde, flyttade stenar, bar hinkar med (förvånandsvärt torr) jord och satte i nya linoljade balkar som håller trappan. Jag kände mig ganska nöjd med lördagens arbete!

På söndagen åkte besöket hem och ersattes av ett annat besök: mamma, Jörgen, Ingela och Kennet. På förmiddagen blev en del gjort men när de kom med lunch så blev det matdags, rundvandring, djurklappning, fika och traktorkörning.

Jörgen fotade en del och fåren blev ganska närgångna.

Ibland mycket närgångna!  

Kennet fick en tur med Majoren. Först körde jag och sedan fick han ta en tur själv.         

Majoren har fått två leksaker: en betesputs och en gräsharv. Jag misstänker att han är lika prylgalen som hästarna är...

På kvällen tog jag ut Tore och samlade upp tre vagnar med gräs och löv. Uppsamlaren, som dras efter Tore och vars borste drivs av hjulen, susade omkring som en bålgeting. Ju högre hastighet desto bättre uppsamling av det något fuktiga gräset. Jisses vad det skumpade!