I helgen röjde Matilda och jag ut lite skåp och bråte ur sadelkammaren. I stället fick vi upp lite öppna hyllor på väggarna. Det kändes mycket öppnare och luftigare! Radion riskerar inte längre att trilla ner i diskhon. Dessutom får täckena som hänger på tork bättre plats. Vi fick en idé att bygga ett separat torkskåp för täcken. Borde inte vara någon större svårighet! Kanske blir sommarens projekt (tillsammans med ett par dussin andra...).
Bråten som röjdes ut hamnade tyvärr bland annat i min verkstad, vilket inte kändes helt bra, måste jag erkänna!

På söndagen var vi på den traditionsenliga julgransplundringen hos Ann-Marie.

Vi började med hamburgergrillning, som vanligt. Barnen grillade även kaveldun, som de plockat nere vid bäcken. De brann kanske inte så bra, men rök och luktade desto mer!

När vi blivit tilräckligt frusna så gick vi in och eldade ljus och i kaminen. Och drack kaffe och fiskade i fiskedamm.
Granen fick sina sedvanliga avskedsdanser och vackra sånger innan den förpassades ut i kylan.

En del försökte efterlikna elefanter, till både läte och utseende och lyckades ganska bra faktiskt!  

Alla barn fick strikta tillsägelser om att inte tuta i bilen på vägen hem. Då visste man inte vad som skulle hända!

Så var den julen slut. Tack och hej, julbordspastej!

Efter en vecka som tågpendlare kan jag konstatera att både jag och SJ har varit i tid till alla avgångar. Jag blev lite nervös när det kom ett par flingor och dessutom blev kallt. En lösning på att växlarna fryser, skulle kunna vara att växla oftare! Låt dem motioneras då och då eller planera tågen så att tågen efter varandra tar olika vägar!
Den ena lösningen kanske är bättre än den andra men hur svårt kan det vara egentligen?

Konstaterar även helt kort att tiden mellan (det enda) utropet av ett ankommande tåg och att tåget står på perrongen är väldigt knapp: 30 sekunder!
Om någon SJ-anställd säger "kommer straxt" så menas alltså "kommer om 30 sekunder".

Kanske är en SJ-standard? "SJ-straxt"!

Hörde på väderleksrapporten att det skulle kunna komma snö idag. Kanske upp till 10 cm!
Svårt att tro när det var nästan 5 grader varmt...

Men ändå kom det ner en hel drös flingor i Södertälje på eftermiddagen! Till vilken nytta, kan man fråga sig. Det smälte direkt och efterlämnade bara en sörja som hotar att bli svinhal nu när det verkar frysa på frammåt kvällen!
Kul ändå hur folk väljer sina ord när de pratar om väder.
Vissa säger: "De lovade snö idag! Kanske t.o.m 10 cm!".
Andra säger: "De hotade med snö idag! 10 cm!"

Själv tillhör jag den andra gruppen av människor. Snö har för mig, i alla fall i något sånär vuxen ålder, alltid varit ett hot!
Det innebär alltid problem med halka, skottning (numera även plogning), kyla, väta, skrapa rutor på bilen, imma på glasögonen, osv osv.
Dessutom får man nästan vattenskador på golven hemma om man har personer i barnvagn eller rullstol i sitt hushåll! Det har vi haft i över 13 år nu...

Särskilt denna vinter, som varje vecka varierar från ett par plussgrader till ett par minus och inte verkar kunna bestämma sig vad den vill och bara luras hela tiden!
Det är en narrandes vinter! En "nid-vinter"!


Härom dagen hade vi en liten dispyt hemma om vilka hönor vi skulle skaffa i sommar. Matilda anser att vi MÅSTE ha bruna höns, för de värper bruna ägg och de är MYCKET godare än vita!
Gå in och rösta här intill!
Är bruna ägg godare än vita?

Igår kväll tog Matilda och Sandra Geisha till ridhuset i Mörtbol. Geisha har ju inte åkt transport så mycket tidigare, men det gick som en dans (som Jenka: lite fram, lite bak, lite åt sidorna och mera frammåt!) när de lastade och lämnade Tegnebol Gård.

I ridhuset gick det också bra. Både skritt och trav klarades av galant, fastän det fanns läskiga saker på banan.

Vid 22-tiden ringde Matilda mig och sa att de blir lite sena. Jag hade undrat var de höll hus i ungefär en timme vid den tiden!
Hästkraken hade fått för sig att inte vilja åka transport längre! De hade försökt lasta henne i 2 timmar. "Jenka" var bara förnamnet!

Till slut såg jag bilen och släpet (den med "ding-dång" och det utan fjädring, ni vet...) nere i stallet och jag gick ut med hunden för att prata med dem.
Men Matilda och Geisha saknades! Geisha hade tydligen vunnit striden och tvingade Matilda att leda henne hem! Tur att det bara är ett par kilometer genom den mörka, kalla, fuktiga skogen.

Det var ingen glad Matilda som dök upp straxt efter 23!
Om jag hade föreslagit att vi sålt hästar, gård och allt (utom traktorn förståss!) så hade hon säkert kommit med ett rungande bifall!

Själv hittade jag på nätet, något som heter "Sverige-axeln". Den skulle kunna vara räddningen på vår Kylingekärras stela höfter. Återkommer om detta...

Så blev man (eller "jag". Jag har lovat mig själv att sluta referera till mig själv som "man". Men tydligen gör just 70-talister gärna det!) tågpendlare igen!

Nu har jag tröttnat på att åka bil 22 mil om dagen och försöker återigen att komma till jobbet genom SJ's försorg. Sist jag provade det var när jag pendlade mellan Vagnhärad-Flemingsberg. Det slutade med att jag köpte en liten billig "pendlarbil", efter att ha blivit strandad i just Katrineholm två gånger pga påkörda älgar och nedrivna kontaktledningar.

Har hittat ett trådlöst nätverk i Gnesta, som tåget stannar till i, i 15 minuter! Passar på att blogga lite då...

Igår öppnade jag ett mail som innehåll ett virus, på mitt Hotmail-konto.

Inge bra! Borde vetat bättre, när ämnesraden såg lite märklig ut...

Så alla som fått ett mail från mig, med en lite kryptisk ämnesrad, som dessutom alltid verkar innehålla ett tal (.76. t ex), RADERA DETTA MAIL UTAN ATT ÖPPNA DET FÖRST!

Ber hemskt mycket om ursäkt för att jag hjälper till att sprida sådan här skit på nätet! Det var absolut inte min mening...

Jag försöker igen! Förra gången jag klickade på "Publicera" så kastade bloggen allt jag skrivit och loggade ut mig!

Lilla lammet, som inte fick heta Jesus utan Lilla Bä (den namnlösa mamman heter Mamma Bä, förstås!) flyttade upp till badrummet permanent. Mamma Bä puttade undan Lilla Bä från värmelampan och lade sig själv och gottade sig! Efter att Heimdall visat sig vara en utmärkt surrogat-mamma (på vissa områden, inte matningen, som Matilda och jag skötte) så flyttade lammet ner till hans bädd. Heimdall har ju övat på flera gosedjur och då särskilt en liten panda som inte längre ser så ren ut, efter allt hans tvättande!
Men trots all omvårdnad, mat och värme, så kom den där förbannade naturen i alla fall.
På nyårsdagen ville han inte äta längre och blev snabbt mycket dålig. På kvällen dog han...
Heimdall letade efter honom i flera dagar.

Nyårsaftonen gick väldigt lungt till, även om Matilda fick improvisera förrätten eftersom pilgrimsmuslorna var slut! Även efterrätten blev ett nederlag, då grädden inte gick att vispa hårt, trots att vispen började lukta bränt på slutet! Chokladmouse-tårtan vär väldigt god och tog helt slut, men såg väldigt ledsen ut.

Amanda tappade sin andra tand och har redan börjat bearbeta flera andra. Fortsätter det så här så blir det soppa och yoghurt för henne ett bra tag framöver!

På nyårsdagen trotsade vi skitvädret och åkte och grattade Paul. Och fick tårta.
När vi åkte hem var lite bara en aning bättre väder. Jag blev rädd att jag skulle behöva ploga, med Tores plog som inte mår helt OK. Men det slapp jag. Det kom inget mer och det mesta smälte bort.

Sedan blev det mer kalas, när Matilda fyllde år och 20 personer kom och fikade! Matilda gjorde ett nytt försök med tårtan med grädde och vit choklad och avgick denna gång med segern!
Jag fick även en lektion i "motorsåg" och en "bra-att-ha-lista" av Bernt. Har ännu inte haft tillfälle att såga i något.

När det blev dåligt väder och lite tid över, så tog jag bort golvbrädorna i Linneas rum. De 100-åriga brädorna krävde lite respekt och handsågen fick duga. Jag misstänker att även Matilda och barnen var tacksamma för att jag inte provade motorsågen!

En dag när vi tog Saaben till Nyköping, så började bilen klaga på att bakluckan var öppen. Lamporna i bakluckan tändes och släcktes och det lät ideligen "ding-dång" från instrumentpanelen. Luckan var ordentligt stängd, men kontakten (som sitter inne i låset!) verkar glappa. Även när bilen var låst så blinkade lamporna och jag var rädd att batteriet skulle laddas ur under natten. På en mekanikers vis började jag skruva loss allt jag såg och sprayade med 5-56. När jag med extra kraft drämde igen luckan med enbart vänster tumme (ja, håller man saker i bägge händerna så får man använda det som blir över!) så stannade luckan ca 5 cm INNAN tummen gjorde det! Jag var helt säker på att båtbenet eller någon annan fartygsdel i tumregionen var minst bruten, men det verkar bara röra sig om en lättare stukning.
Hur som helst fick jag inte kontakten att sluta glappa och eftersom lösningen inte kom på en mekanikers vis, så fick jag använda en bondes: jag tog ur glödlamporna...
Bilen säger fortfarande "ding-dång" med jag har blivit en mästare på "selektiv perception".

På fredagskvällen så stod en av tackorna och såg lite fånig ut (mer än vanligt) med frambenen i en balja.

Inte visste jag att det betydde att hon skulle lamma ett par timmar senare. För det var precis vad hon gjorde! Nästa gång vet jag det... Välkommen L4T1! Eller Nina, som hon får heta. Hon är mycket mera aktiv och sprallig än Lilla Bä var, så vi inser att Lilla Bä troligen inte hade alla hästar hemma och inte mycket till chans.

Jag plockade ner strålkastaren på fasaden och ersatte den trasiga på ridbanan. Den gamla var VÄLDIGT stor och satt enbart uppe med 4 böjda spikar, en meter elstängsel och Guds försyn! Och kanske envishet och gammal vana...

En annan trasig armatur jag tog ner på ridbanan satt ännu sämre fast, då fästet var ditsatt upp och ner! Att den inte redan trillat är ett mysterium!

Matilda och Sandra tog Geisha till ridhuset i Mörtbol. Jag hjälpte till att lasta henne och efter en stunds trugande och med hjälp av morötter och Loppan så gick hon in och ut ur transporten utan problem. Hon har bara varit inne i en transport en gång tidigare, när vi hämtade hem henne. I ridhuset gick det bra, även om underlaget var lite besvärligt.

På eftermiddagen blev det ytterligare ett kalas! Leia hade fyllt år och nu blev det tårta och kaffe hos Filippa och Tommy. Vi frossade i jättegoda tårtor och stannade även på middag, innan vi åkte hem.

På måndag börjar jobbet igen, efter 3 veckors ledighet. Jobbigt!

"Ute-katten" Devil har ju flyttat till huvudstaden och Malin med barn, men det hindrade inte Beppe från att komma hem med stora sår på kind och huvud. Kanske är det ett gammalt slagsmålssår eller något nytt...

En tur till veterinären och vi fick en "trattkatt" med slang genom huvudet och ett recept på antibiotika och smärtstillande.

Han tyckte det var lite knepigt att äta och dricka i början, men kom så småningom på tricket.

Jag skulle rida Pelle lite grann, medan Matilda fick en lektion med Geisha.

Det hela slutade med att även jag fick en ridlektion och ytterligare en inbokad!

Fåren behövde en hårklippning innan Jul och de stod väldigt nyfikna och väntade på vad som skulle hända.

Sedan kom Julen och med den även mamma och Jörgen.

Det som däremot försvann, var Amandas första lösa tand! Hon har väntat jättelänge på att få tappa en tand, precis som storasyrrorna och hon har vickat och vridit som en galning på den lösa framtanden.

På julaftonsförmiddagen så lossnade den.

Det blev sedvanlig grötlunch, Kalle Anka, mer julmat, godis, intag av hästarna och så äntligen julklappsöppning.

Jag tror att det är mamma som sitter, en aning suddig i konturerna, längst bort. I verkligheten var hon mycket skarpare.

Linnea matade Hampus med godis. Det var lite mörkt framför TV:n, så bilden blev kornig. Skulle behöva en blixt på mobilen, men man hör ju det låter! Bättre med batterier i digitalkameran, kanske?

På Juldagsmorgonen så kom Jesus, precis som historien förtäljer!

I vår version så är han ett bagglamm!

Den lilla krabaten ville inte äta och blev svagare och tystare när eftermiddagen kom.

Vi ringde runt till några fårkunniga personer och fick ett par tips. Antingen kunde vi låta naturen ha sin gång, eller också kunde vi handmjölka, flaskmata och värma. Vi funderade ordentligt i nästan 5 sekunder innan vi satte igång.

Här skulle ingen jävla natur komma och komma!

VI letade upp lådan med nappflaskor på magasinet och med hjälp av Helosan och massage så kom mjölkproduktionen igång. Sedan blev det att sätta klockan var 3:e timme och gå och mata. Och mjölka.

Tyvärr var det den harigaste av tackorna (i hela världen?) som lammade, så det har blivit en del brottningsmatcher!

Även på natten matades det. Men då i badrummet, eftersom han fick bo i en kaninbur (för hans egen säkerhet) inomhus för att kunna hålla värmen bättre.

Vi fick fixa en liten lammbox med hjälp av kompostgaller, för att ge dem lite lugn och ro.

Även foderersättning, en riktig lamm-flaska och en värmelampa fick vi fram.

Vi får se hur det hela slutar!

Ganska snart kommer ännu en tacka att lamma, så då kan det bli trångt!

Min att-göra-lista har både vuxit och krympt, men just nu har jag mest gått back...

Snacka om ett händelsestyrt liv! Man vet nästan aldrig från dag till dag vad som kommer att hända!

Idag drog i alla fall jag och småtjejerna till Norrköping och köpte klappar för julklappspengarna. MAtilda stannade hemma och matade Jesus.

Vet inte och han kommer att heta Jesus hela livet, men som arbetsnamn duger det!