Matilda åkte på kör-kurs (inte där man sjunger tillsammans, utan där man kör med häst tillsammans!) på fredagen. I tre dagar fick hon och Loppan träffa andra människor och hästar som gillar att köra med varandra.
Matilda och Loppan tyckte det var jätteskoj även om Loppan hade problem att hålla tempot uppe ibland.
Jätteskoj tyckte säkert också många andra att det var, när Matilda kom körande med Vivaron med Pauls transport. Alltså ett ganska stort och långt ekipage. När luckan på transporten öppnades så formligen lyste det rosa i den.
Ut kom helgens minsta och sötaste varelse på hela Rockelstad: Loppan med illrosa täcke  och transportskydd som är ett par nummer för stora för en shettis!

Att Matilda även bar på en matchande rosa hink gjorde ju inte upplevelsen mindre spektakulär! Jag tyckte nog att även himlen i Björkvik färgades svagt rosa!
Men det är inte varje träningspass som man får Marie Kahrle som tränare och nu var hon där en hel helg!

Här är Marie.

Och här är Matilda.

Jag fick i uppgift att hålla fortet medan Matilda var och roade sig. Jag tror jag klarade det mesta av mockning, fodring, insläpp, utsläpp samt ridskola för de tre minsta barnen, relativt bra och utan större fadäser!
Jag fick hjälp av Sandra både vid insläpp och på ridskolan, vilket tacksamt togs emot!

Maten hade Matilda planerat bra, så allt fanns hemma (även om jag inte hittade det när det behövdes!) och det vara bara att följa matlistan med hänvisningar till sidnummer i receptsamlingen.

Sedan fortsatte jag mitt träningspass med Roger-Röjsåg, askade ur Pelle-Pelletspanna, harvade den numera upptinade ridbanan med hjälp av Majoren, fixade myskväll inför Melodifestivalen och bar ungarna i säng.
På söndagsmorgonen vaknade de som somnat i soffan först också först. En halvtimme innan min klocka ringde vid 7.00, så jag låg bra till tidsmässigt med fodring, mockning och utsläpp på söndagen också.

Mycket frisk luft blev det under helgen. Desto mindre innejobb, förutom plockning av disk som verkar vara en ständigt återkommande aktivitet i köket!
När söndagskvällen kom så insåg jag att jag inte hade strukit någon tvätt. Då bestämde jag att våren hade kommit och plockade fram de kortärmade skjortorna. Problemet löst!

I helgen hade vi en driftsättning på jobbet, så det blev till att ta sig till Södertälje på lördagsmorgonen. Allt gick (nästan) helt enligt plan och jag var hemma igen till lunchen.
Lite kul att jämföra de personer som reser på vardagsmorgnar med de som reser på lördagsmorgnar: de sistnämna är mycket piggare och verkar se fram emot målet enormt mycket mer! Kanske är det ett tecken på att man skulle börja jobba på lördagar också? Eller inte...

När jag kom hem skulle jag hjälpa Matilda med att rida Pelle, medan hon ledde/red Geisha. Jag trodde vi bara skulle förbi "kamelbacken" och vända någonstans vid "Pettson och Findus" hus, men när vi passerat detta med råge så insåg jag att hon hade något annat i kikaren: vi var på väg till "min" ridtränare Arne och hans fru Ulla.
När vi kom fram blev vi ombedda att ställa hästarna i stallet och komma in på en kopp kaffe. Jag tror vi pratade i drygt en timme och konstaterade att vi är "på samma resa" som de gjorde för ett antal år sedan! Vi fick en bok, "Svarten", som Ulla skrivit. Den beskriver hur deras liv med shettis tedde sig. Matilda började läsa den direkt när vi kom hem och börja skratta hysteriskt igenkännande...

När jag tog av mig ridstövlarna fick jag sendrag i båda vaderna! Jag misstänker att det finns en anledning till att vissa tjejer blir hästtjejer och andra blir hippa partytjejer. Hälsenan! Eller längden på denna! Att både kunna gå i högklackat OCH rida med hälen neråt, det måste vara stört omöjligt!!

På söndagen fixade jag först den sönderfrusna vattenröret i Joels box och sedan var planen att harva ridbanan. Majoren hade satts på laddning dagen innan, men han var väldigt trött av vintervilan och ville inte alls starta. Får försöka igen nu i veckan.
Istället monterade jag på den "elaka" skivan på Roger-Röjsåg och började röja sly i dungen mot vägen! Tjosan vad det sprutade sågspån och pinnar! Det var ganska jobbigt att gå omkring med de tunga skyddsstövlarna över liggande snårigt ris! Men mest protesterade högeraxeln efteråt. Den påminde mig ganska bryskt om att den också haft vintervila.
Hallen har jag bara hunnit blänga lite surt på dessa dagar, men det gäller att utnyttja de soliga ljusa dagarna till fullo!

Matilda jagade rätt på mer hö, vilket befaras bli en akut bristvara om en månad. Vi fick tag på två storbalar som vi åkte och hämtade direkt. Tanken var att vi skulle få in en i transporten och en i Vivaron.
Nu visade sig storbalarna vara, inte bara stora, utan kolossala! Enbart med påputtning av traktorn och lite svärande så kunde luckan på transporten stängas och att få in den andra i bilen var bara att glömma!
När vi till slut lastat av den första balen hemma, så monterade jag ganska enkelt bort mittstolpen i transporten, något vi pratat om att göra INNAN vi åkte, men som vi glömde bort. Sedan åt vi middag, lade barnen, åkte vi tillbaka och hämtade den andra, lastade av den och stupade i säng.

Härligt att gå upp tidigt nästa morgon för att åka till jobbet och vila upp sig lite!

...kaffefiltret vikt sig när man brygger kaffe!

Det verkar som om jag ibland hamnat i ett "Moment 22": jag måste ha en kopp kaffe på morgonen för att vara kapabel att tillverka en god kopp kaffe! Nu får man en slurk blaskigt och sumpigt kaffe i vrångstrupen, vilket verkligen får en att kvickna till!

Vilket i och för sig var meningen...

Det är tur att jag har min Tassimo: i med en pod, ställ en kopp under och tryck på knappen. Hittills har jag inte misslyckats!

Min pappa brukade säga att han var så dålig i köket, att han bara kunde fixa te på morgonen om mamma hade kokat vattnet kvällen före så att han bara behövde värma på det...

Vi lånade hem Matildas önskebil ett par dagar: en Ford Ranger Wildtrack! Tyvärr så hittade bilfirman så dyra fel på vår Vivaro att det inte skulle löna sig med ett inbyte! Dessutom har de inbytesstopp på Saab:ar, så min ville de inte ta i med tång ens! Fegisar...

Matilda får fortsätta att drömma ett tag till.

Andra fönstret är nu på plats i hallen. Dessutom är ett par tillfälliga foder ditspikade på utsidan, för att skydda lite mot väder och vind. Fortfarande kvarstår en del annat småjobb, såsom regling och panelning av väggarna, reglar (eller vad fönsternicherna kallas) runt fönstren på insidan, lister runt fönster, dörr och tak. Ja, lite småfix helt enkelt... Dessutom måste jag ta reda på vad som hänt med ytterdörren! Det är ju en pardörr och den ena av dem har börjat hänga lite lustigt, så att den blir svår att stänga! Tyvärr verkar karmskruvarna den sitter med vara ganska slitna, så min karmnyckel glider bara runt! Det kan också vara fel på min karmnyckel...

Reglingen av timmerväggen har nu påbörjats och det är ingen dans på rosor! Att försöka få en vägg, som är krokig och skev åt alla håll på en gång, så pass rak att man i alla fall kan spika på pärlsponten och förhoppningsvis inte blir sjösjuk när man kommer in i hallen!

Förra helgen tog (tvingade) Matilda ut mig på en ritt på Pelle, medan hon ledde/red Geisha. Det gick väldigt bra: ingen trillade av eller gjorde illa sig! För första gången vid vi tillsammans på varsin häst. På samma gång!

Efter uteritten åkte jag och barnen till mamma i Björnlunda och firade Ingela, som ju fyllde jämnt i höstas. Det blev god mat och tårta, precis som det ska vara! Och en mysig brasa. Och melodifestival.

Matilda stannade hemma och tog hand om hästarna och hunden, vilken då precis hade sluppit sitt bandage på tassen. Nu är alla kurer slut och tassen ser riktigt bra ut, fast utan klo på "tummen".

I helgen lämnade vi Vivaron hos "vår" bilmek. Tyvärr upptäckte han ännu flera saker som glappade och satt löst, vilka borde bytas innan en besiktning! Men troligen kan det dyra problemet som bilfirman påtalade, lösas för bara 1/10 av kostnaden!

När vi ändå var i närheten så passade vi på att besöka våra gamla bekanta på Stall Nystene. Väldigt trevligt! Sist vi var hos dem var det snöstorm och vi panik-inackorderade Pelle i deras stall.

Igår fick sig Matilda en spark i magen av Pelle, när hon skulle ta in en av de andra kusarna, som började springa runt stackars Pelle, så han tydligen blev helt tossig! Till slut tröttnade han och sparkade till. Tyvärr stod Matilda lite i vägen och hoven träffade i magen, så att fickorna på jackan blåstes utochin och sprack! Matilda har lite ont, men det kunde nog ha blivit värre! Vi får hålla ett öga på magen och ett öga extra noga på kusarna, i fortsättningen! Hjälm och säkerhetsväst, alternativt riddarrustning, borde vara obligatoriskt vid hantering av hästar!

I helgen var det kanonväder! Enbart ett par minus, nästan vindstilla och sol från en klarblå himmel. Snön droppade från taken (fast det var vatten, inte snö. Varför säger man att det är snön som droppar från taken?) och vi kände oss nästan tvingade att ta en utefika, vid pannrumsväggen.
 

Alla får och lamm som ska behållas, har nu fått fina "örhängen". Även de lamm som inte ska behållas måste ha ett märke, så de fick de. Fast inte de minsta lammen, för deras öron är nästan mindre än märkningen, så vi väntar ett tag.

Vi fick hjälp att märka dem av en mer rutinerad och kunnig bekant. Så nu är allt i sin ordning, ifall Jordbruksverket skulle komma och inspektera.

Matilda tog ut Loppan på en tur, först på småvägarna på lördagen och sedan på ridbanan på söndagen. Hon gillar att springa fort fort, fastän hon inte har kondis för det ännu. Men det kommer!
 

Själv var jag instängd i hallen och fixade klart isoleringen i golvet, asfaltsboardskivorna på väggarna (jag vet att många säger "asfaboard", men nu stod det "asfaltsboard" på hyllan hos Cheapy, så då är det väl det jag köpt!) och satte dit ett fönster.
En stund var det ganska motigt occh dragigt: tigersågen fastnade i plankorna, som då misstänktes vara "lite bärande". Jag fick lite snabbt skrika på Matilda att fly mig insexnyckeln och en pall, så att jag kunde skruva loss bladet och spika upp en avbärande regel.
Men till slut var det ett lagom stort och fint hål i väggen som fönstret kunde sättas på plats i. Lite knepigt att mäta att fönstret satt rakt i hålet, när inget i huset att mäta mot är rakt...
Men i våg och lod sitter det allt!

Nu återstår bara att göra samma sak med andra sidan, lägga på foder runt, sätta dit över- och underbleck samt lite fasad runt. Och lite jobb kvarstår på insidan, med reglar, pärlspont, lister, färg. Lite småfix alltså. Ja, och det riktiga golvet förståss!

Heimdall har haft ont i en "tumme", som han gnagt och slickat på ett tag. Matilda tog honom till veterinären, som hittade en infektion som gått ganska långt! Nu blir det strut, smärtstillande och antibiotika i tio dagar. Och bandage. Och strumpa. Och springförbud, dvs koppeltvång.

Och så kom den då: SNÖN! 20 centimeter på 24 timmar. Fick helt enkelt montera dit det trasiga plogbladet på Tore och leva med att sitta och hålla upp det "manuellt". Gissa om jag kommer att få "Plogbladsarmbåge"!
2 timmar plogning på tisdagen gav en försmak med träningsvärk, som sedan späddes på med ytterligare 2 timmar på onsdagen.

Satt med jobbets laptop och surfade lite i helgen och tog en titt på hur mycket batteri som fanns kvar. Det verkar som om det sitter ett mindre kärnkraftverk i maskinen (vilket kan förklara storleken och tyngden på tingesten!):

2526 timmar kvar på batteriet, vilket motsvarar 105 dagar och 8 timmar! Och då är batteriet bara 68% fullt!
Sanningen är att datorn gick på strömkabeln, inte batteridrift. Då började jag fundera på om något kommer att hända med elnätet om 105 dagar!

Kylan har åter kommit för att slå klorna i oss, och då särskilt mycket i gårdens vattenrör.

Trots att vi har flera hästar i stallet i år än förra året och trots att kölden inte är lika sträng eller har varit lika långvarig som förra året, så frös vattnet i stallet. En bidragande faktor kan ju vara att jag satt fast kopparrören direkt mot boxarnas stålkonstruktion, vilket effektivt leder bort den lilla värme som finns i vattnet. Helt osiolerade är de också, för kusarna käkar bara upp plasten annars.

Ännu inga större skador: en ventil i termostatblandaren i spolspiltan och en skarv som gått isär.

På lördagen tog vi en liten tur till Mjölby och hämtade 5 balar till med Eko-fiber. Det saknas ju lite i hallen och i Linneas rum ska spånet bytas. Dessutom kommer det förhoppningsvis att isoleras runt hissen, när den väl kommer på plats!

Döm om Matildas förvåning när jag godkände en tripp till Sharpman, när vi ändå var i närheten. För mig var det nog mest Barbour-kläderna som lockade. Och toan.

Matilda hittade en termokjol, som blir kanon när man rider eller kör.

På söndagen vaknade jag av att barnen meddelade att det inte fanns vatten i badrummet, på övervåningen. I mitt sömndruckna tillstånd påbörjade jag felsökningen redan i sängen och målade upp det ena skräckscenariot efter det andra. 18 grader kallt utomhus och 13 grader varmt i hallen.

Det visade sig vara enbart rören till övervåningen som frusit lite. Inget som en värmefläkt nedstoppad i "hisshålet" i grunden kunde avhjälpa på ett par timmar. Rören där går helt oisolerade 1,5 meter, i det som tidigare var trossbotten.

Efter att ha fixat det mest akuta i både hus och stall, så åkte vi och jagade ett par värmefläktar till, samt rörisolering. Om man ska ha en värmefläkt till stallet, som är godkänd för just stall, så måste den vara av IP-klass 65, dvs helt dammtät och hyfsat sköljtät. Allt enligt certifieringen för Godkänd hästverksamhet.

Den enda godkända vi hittat finns på Granngården, eller Nordpost. För mellan 7500-11500 bagis! På Rusta hittade vi fläktar med IP44. De får duga om vi håller rent och ser till att inte sopa i stallet om de inte är övertäckta. Tyvärr håller inte proppen att köra båda fläktarna samtidigt, för alla eluttag verkar vara kopplade till samma säkring.

Idag kom så till slut det sista lammet! Ännu ett svart med vitt på huvudet.

Nu har alla tackor lammat och sker inget mirakel, så borde det vara ganska lugnt på den fronten en lång tid framöver.

Det är ändå med lättnad jag kan konstatera att: om kung Bore ändå snart beslutar sig för att slänga en massa vit skit på oss, så KAN den inte ligga kvar sätskilt länge. Det är ju ändå snart Mars, om man tänker lite positivt. Jag har ännu inte behövt ploga, eller ens skotta en enda gång! Det är jag och mina armar jätteglad för.

Det här med vinter och kyla... Jag tror jag sagt det förut: det är en STYGGELSE! J

ag är inte bara "sport-ateist". Jag är även "Vinter-vegan"!

Pratar vi vinter-sport, är jag alltså "vegan-ateist"...

I lördags när vi skulle åka in till Nyköping så skulle Matilda bara titta till fåren, innan vi åkte. Och tur var väl det!
Ännu en tacka som behövde hjälp med lamningen! Denna gång var det ett litet vitt som kom till världen och nu fick jag vara med om förlossningen också.
Det var inte riktigt lika dramatiskt som första gången, kanske för att Matilda börjar bli van... Lammet var ganska stort, så det kan vara därför tackan själv inte orkade få ut det. Det naturliga namnet på lammet blir därför "Bamse".

Lördagen ägnade jag mig åt hallen. Nu är alla "lätta" asfaltsboard-skivor (jag vet: man kan inte säga "board-skivor"!) på plats och en del vinklar under trappan kvarstår. Det fixar jag i kväll! Eller snart...
Fönster och mer isolering är beställd, så jag vet nog vad jag har framför mig!

På söndagen kom mamma och firade Sofia, så nu borde det vara slut på tårtätande på ett tag!

Härom dagen dök ytterligare ett lamm upp. Eller ner. Den här gången utan Matildas försorg. Eftersom lammet "jamade" det första det gjorde, har det nu fått (det inte helt naturliga) namnet "Katten Jansson".
Det är svart med vitt på huvudet, som det förra svarta.
Måste börja rita en stamtavla eller ett släktträd över får och lamm. Jag börja tappa kollen på vem som är vem och varför och när.
Det börjar bli svårt att hitta bra namn ur Bamse-tidningen nu...

För att summera vilka lamm som har vårt Produktionsplatsnummer, alltså är födda hos oss:

Lille Skutt
Nina Kanin
Minihopp
Lilla Bä
Bamse
Ola Grävling

Katten Janson

Som vi har väntat! I flera veckor har Matilda sagt att "i morgon kommer flera lamm". Idag kom det äntligen ett till! Eller "kom och kom", Matilda fick dra och slita och känna och klämma för att det skulle komma något. Gullfia, ett av de svarta fåren (hmm) blev till slut förlöst med ett litet svart lamm, med vitt på huvudet.

"Påminner om Ferdinand på TV på Julen" beskrev Matilda.

Om Matilda tröttnar på att vänta på de andra tackorna kanske det kommer fler lamm inom kort...

Skämt åsido, så hade troligen lammet och kanske även tackan inte klarat sig om inte Matilda hjälpt till!